Tredje skärvan.

Jag har ett mentalt anteckningsblock.
Där skriver jag ner meningar eller ord jag hittar, ibland hela små sagor. Oftast skriver jag med min vanliga, ganska slarviga stil, men när jag hittar någonting som förtjänar det kan jag anstränga mig rejält för att skriva det så vackert som möjligt.
Det mentala anteckningsblocket är någonting jag använder när jag inte har ett fysiskt block till hands. Jag måste skriva, på ett eller annat sätt - och ofta kan det inte vänta. Då är det oerhört praktiskt att kunna skriva ned saker i huvudet.
Ofta bläddrar jag inte i blocket. När jag skrivit ned en sak är det nedskrivet, och jag behöver inte tänka mycket på det. Men det händer att jag ser tillbaka på gamla sidor, och skriver av det som står där någon annanstans. Dock blir det aldrig samma känsla i orden när man skriver av dem. Känslan finns i ordet när man skriver det första gången, men för varje gång man återanvänder det försvinner den gradvis, tills den är helt borta. Därför tycker jag inte om att redigera mina texter, eller skriva om dem i efterhand. Den första versionen är oftast den jag visar upp, om det inte gäller någonting särskilt. Havsjungfru, till exempel. Den kunde jag redigera. Men den var inte heller skriven för mig själv i första hand - den var skriven för att passa in i novellsamlingen.
Mina andra sagor skriver jag för mig. För att jag försvinner utan dem. För att jag tycker om att läsa dem. De är till för mig - därför gör jag inte heller ändringar i dem för någon annans skull.
Jag önskar att jag kunde skriva musik. För att jag vill kunna göra sådan musik jag själv vill höra, och spela den för andra, så att de förstår.
Jag önskar att jag kunde måla och teckna. För att jag vill kunna skapa sådana bilder jag själv vill se, och visa upp dem för andra, så att de förstår.
Jag älskar att kunna skriva. För att jag tycker om att kunna förkroppsliga sådana sagor jag själv vill läsa, och berätta dem för andra, så att de förstår.