Sjätte skärvan.

Ur mitt kollegieblock, skrivet alldeles nyss:


Det är en vanlig sensommardag.

Regnbågssplitter i mitt tak, Lady Stardust sings, en rosenknopp på mitt bord och utanför vet jag att den sista klängrosen blommar till ljudet av mogna äpplen och fallande tårar mot trottoaren. Askan från gårdagens rökelse ligger strödd på golv, skrivbord och fönsterkarm, igår brände jag ut tre värmeljus med vaniljdoft, men jag har flera kvar så det gör ingenting, fast jag kan fortfarande inte förmå mig att kasta vissna syrénblommor bredvid ritblocket. Liljekonvaljerna jag plockade till systers födelsedag är gulbrunaktiga och inte särskilt vackra längre, de står kvar för att jag tycker om dem, för att jag tyckte om den dagen och för att de faktiskt är fina fortfarande, bara mera ickevackra. Högst upp i min garderob väntar en rosa fluffmössa på att sys färdigt, golvet borde städas, sängen bäddas, och så borde jag tvätta. Men jag trivs så mycket bättre med att sätta mig bland stora kuddar, regnbågsfläckar leker på pappret, och jag ska dela ut mina rosor till alla jag tycker om, för rosor är bland det vackraste jag vet och då passar det så bra.
Du är kärlek lagd i våra händer, men det är du som håller hela världen i dina händer, det vet jag för det syns på min Nightwishflagga på väggen, vems händer skulle annars hålla jordklotet så försiktigt, så som jag håller i en glaskula. Mina silversmycken glänser i solljuset, och nitar och hjärtan glänser lika mycket, och mest av allt lyser guldkorset, fast det är bara för att det är nytt och måste ta igen allt ljus de andra redan återkastat.
Kakburken på golvet är tom, mina knän syns i spegeln ovanför sänggaveln och jag har ingenting just på knäna, och jag tycker om att ha nyduschat hår. Jag borde fundera på skoluniformen jag tänker sy, men jag måste köpa blixtlås till min combatkjol och jag får skynda mig att skaffa större bröst om jag vill ha korsett snart, och jag tror att jag ska ha blått hår i Uppsala. Men jag behöver en ny hårborste fast jag är sjuk och imorgon kanske jag åker hemifrån, men idag spelar Di Leva i stan och jag som skulle köpa nya skor för jag vill ha höga vita knäppkängor men the world is coming to an end said Frank and it is a very very mad world och jag behöver en filmkväll.
Est-ce qu'est c'est ca?
C'est ca.
Ie! Dameda! Yamete!



Sadako-chan?
Yamete.