Åttonde skärvan.

Och som jag längtar efter någon som bryr sig. Någon som håller om mig, rör vid mig. Jag tackar er, flickor, för er tröst, men jag behöver en människa som jag kan se i ögonen. Ni är mina allrakäraste små spöken, men jag kan inte se er, och jag kan inte omfamna er. Hur mycket jag än önskar.
Jag tror att jag behöver gråta, egentligen. Jag gjorde det förut idag, men jag tycker inte om det. Inte när jag är ensam.

För tårar är så mycket vackrare när någon torkar bort dem ifrån ens kinder. Ett huvud på väg att gå i bitar vilar så mycket bättre i någons armar än under en kudde. Och en sönderklöst hals läker så mycket fortare med kyssars hjälp.