Tjugonionde skärvan.
Ur min dagbok, igår kväll.
Jag är typ, förvirrad.
Nu ska jag alltså faktiskt döda en människa.
Inte en människa, inte än. Men det hade kunnat bli.
Det hade kunnat bli världens sötaste lilla unge.
Det kan inte vara vårt kärleksbarn. Inte än. Vi kan inte ta hand om det.
Men det är vårt barn. Det skulle bli vårt barn.
Nej. Dum idé. Det -går- inte.
Men det är vårt barn.
Vi skaffar ett om några år.
Men tänk om det här är Reon?
Tänk om.
Det är vårt barn.
Jag är typ, förvirrad.
Nu ska jag alltså faktiskt döda en människa.
Inte en människa, inte än. Men det hade kunnat bli.
Det hade kunnat bli världens sötaste lilla unge.
Det kan inte vara vårt kärleksbarn. Inte än. Vi kan inte ta hand om det.
Men det är vårt barn. Det skulle bli vårt barn.
Nej. Dum idé. Det -går- inte.
Men det är vårt barn.
Vi skaffar ett om några år.
Men tänk om det här är Reon?
Tänk om.
Det är vårt barn.
posted by Elda at 11:52 em
6 Comments:
Jag tvivlar på att det finns något jag kan säga som gör det bättre, så jag nöjer mig med att lämna en kommentar här och visa att jag bryr mig.
Det uppskattas ändå, Nyllet. Tack.
Säger som nyllet, det finns inget jag kan säga utom att jag stödjer er som en vänn.
Hej. Jag kommenterar också. För sånt ser bra ut.
Martin vet hur man visar sitt stöd :)
Hämtar några pinnar och börjar stötta upp.
Skicka en kommentar
<< Home