Tjugoandra skärvan.

Och jag vill egentligen inte alls byta lakan i min säng, för bland de nya sängkläderna har du aldrig legat och jag tycker om doften av dig som fastnat i min kudde. Geléhallon som inte är till för att jag ska äta upp dem utan för att någon som betyder någonting ska få dem, för att någon ska -veta- att någon betyder någonting, för många betyder så mycket för mig. Huvudvärksbrustabletter som jag inte kan svälja och etanolsalva som kändes mycket bättre mot mina axlar när du masserade in den, och det är därför jag aldrig tänker låta mamma göra det igen, för jag vill ha kvar känslan av dina fingrar mot min hud. Nu har du sett mina minnen, du har läst mina tankar, och jag är glad att du vågade stanna, att jag inte skrämde iväg dig som jag tror att jag gjort med så många andra, jag är glad att en svartvit sjal fortfarande är fastknuten kring min sänggavel och att de gamla dagböckerna ligger kvar på mitt golv.
Och jag är glad att du har ett eget uppslag i en Mina vänner-bok. Jag har satt dit klistermärket du hade i pannan längst ner på högersidan. Där försvinner det inte lika lätt som på mitt golv.