Fjortonde skärvan.

En gång var det sommar.
Det var sommar och konfläger på Vässarö. Det var bra människor överallt, det var kvällssamlingar och läspass och segling och slöande. Det var disco i kapellet, och det var en funk som släpat dit en vän. En söt vän.
Och det var natt, och smyga på gräset för att gruset inte skulle knastra under våra fötter. Det var ett tomt båthus, och regn, och en pojke som inte ville sjunga, en pojke som bara ville kyssa mig.
Det var en pojke som sjöng.
Och det var regn och stjärnhimmel bakom molnen, det var hav och klippor och nästan soluppgång, och det var bara axlar i regnet, nakna överkroppar mot varandra, det var värme och kyla på samma gång där hans armar låg kring min rygg.
Det var nio underbara ögonblick, och en insikt.
Det är fel.

Det var en tyst vandring tillbaka till stugan, med hela ön sovandes omkring mig. Det var texter i boken, det var telefonsamtal kvällen efter -


- Och det var en pojke som fortfarande inte bad mig att vara trogen.