Sextonde skärvan.

"Små kattungar kan rivas ganska hårt också."

Menar du att jag har givit dig saker att tänka på?
Det här blir en lång session av saker som inte spelar roll, jag vill bara få ut dem ur huvudet.

Ditt svar kom bara aningen för fort.
"Jag tycker om dig."
Det kom bara aningen för fort. Det lät så.. inövat, reflexmässigt. Jag vill inte att du säger saker du inte menar, vill inte höra det du säger på rutin. Jag villintevillintevillinte. Jag vill att det ska betyda någonting. Jag tror inte att ord blir uttjatade så fort att man måste spara på dem - men jag vill att de ska betyda någonting när du säger dem, vill att de ska vara sanna.
Jag hittade din tofs nyss. Jag tror att den får ligga kvar där den är. Den är det enda som visar att du varit här över huvud taget. Sängen är ungefär lika slarvigt bäddad som vanligt, tékopparna är diskade, på golvet ligger ungefär samma saker som när du kom. Jag har sköljt bort varje spår av dig under liter efter liter av varmvatten, sköljt bort varje spår från min kropp, och från min själ. Om jag har någon. Utbrunnen rökelse i fönstret - det är som vanligt. Nedbrunnet stearinljus i silverljusstaken jag fick när jag döptes - det är som alltid.
Och jag sitter ensam framför en skärm, som jag brukar. För jag vet inte vad jag annars ska göra.

Och jag är ensam igen, Shishi. Det märks knappt att du varit här - men jag vet att du var det, och jag är glad. Jag är glad för de två nätter jag slapp ligga i en alldeles för stor säng utan sällskap. Jag är tacksam för alla de timmar jag hade någon att prata med, att krama på, alldeles inom räckhåll. Jag är tacksam för de tårar jag fick gråta i din famn - vare sig du märkte det eller inte. Jag gråter ofta tyst, Shishi. Jag har tränat på det.


(Som sagt. Det här spelar ingen roll. Jag vill bara få ut det ur huvudet. För jag kan aldrig låta bli att tvivla på någonting, och om jag låter det ligga kvar i huvudet växer det tills det är allt jag kan tänka på. Och det vill jag inte.)