tisdag, oktober 11, 2005

Tjugoförsta skärvan.

Jag avskyr att vara maktlös. Jag hatar att inte kunna släppa saker helt. Jag hatar att höra honom sådär - inte ens hans röst är vad den brukade. Jag hatar att han mår dåligt, och jag inte kan göra någonting alls. Jag hatar att inte ens kunna ge honom en stunds avslappning och lugn, som jag inbillar mig att jag kunde. Jag hatar, jag hatar, jag hatar.
Jag hatar att inte kunna hålla om honom när han är ensam. Jag hatar att inte kunna prata med honom, kyssa honom, ligga i hans famn. Jag hatar att inte kunna göra någonting. Jag hatar, hatar, hatar.
Jag hatar för båda deras skull. Den som var, den som är. Jag hatar för er skull, jag hatar mig själv och världen omkring mig, omkring er, som gjort oss alla till vad vi är.
Skuggor av levande varelser.
För ingen av oss lever ibland. Jag vet inte vad ni gör - jag vet att jag sjunker, faller. Och jag gör det för er skull.


Baby I can't help it -
I keep on drowning in your love.

2 Comments:

Blogger Nöjd said...

"Du bryr dig för mycket om folk" ska jag inte säga... Men det ligger inte jättelångt ifrån sanningen hävdar jag.
Jag förstår precis hur du känner...eller ja, jag tror mig förstå hur du känner. Dum som jag är. Det är svårt att släppa det som varit, men det göra man förr eller senare.

Fall aldrig för mig. Inte ens när jag ber om det. Det är bara onödigt... vad jag nu vill ha sagt med det.... (?)

Nu lyfts svärdet mot himmelens rand
Syndastålet nu frysa luft till is
Nu livlösa förbli var man, var kvinna
Domen falla och tystnad härska

10:50 em  
Blogger Zaanash said...

Måste hålla med här, har haft samma känsla för länge sen (kanske inte lika stark som du utrycker men liknande) efter att jag och min förra flickvän bröt.

Man måste vara stark(det vet jag att du är) för att klara sig

Through the forests of Loren
to the mountians of stone
Walking the past of destiny

Until I'm Home



Alla kommer hem till sist, kom ihåg det så kommer det bli enklare

1:38 fm  

Skicka en kommentar

<< Home