Tjugofemte skärvan.

Ur min dagbok. 31/10 2005. Måndag.

"Right now? Well, he is everything I ever wished for. And for the moment, he is lying on the floor, looking dead. Think I made him catch a cold last night too, he apparently isn't used to running around bare-foot at this time of the year. Stupid boy.
Men han är allt jag någonsin önskat mig. Jag ska skriva massor med dagböcker och låta honom läsa dem, bara för att han reagerar precis så jag vill att folk ska reagera när de läst mina dagböcker - med att i princip kasta sig över mig och hålla om mig.
Martin, du är bäst. Lovar.

Krr krrklunkklunkkyaa! ^^
(Japansk duva som dricker mjöd.)

Je ne rève pas d'une vie avec toi.
Mais je t'aime. Je t'adore. Je t'aimerai toujours.

C'est une promis."


Dags att ändra.

Han är inte allt jag önskat mig - jag ville ha svart hår och gröna ögon och magrutor och annat tjafs. Men vad spelar det för roll, när han är allt jag vill ha nu? Allt. Precis allt.
Rève pas d'une vie.. bah. Jag vet precis vad jag drömmer om just nu. För en gångs skull.

Jag ska först och främst ta mig in på Norra Real. Senare blir det lärarhögskolan, antar jag - för jag ska bli språklärare. Sådetså. Och om du bara ser till att ta dig igenom din utbildning och bli so-lärare, sötnos, så ser vi till att hamna på samma skola. Den andra Martin ska också vara där, naturligtvis, som musiklärare. Three of a kind, birds of a feather, now and forever!
Och Shishi, jag vill bo med dig. Någonstans, det är inte så noga var eller hur, men jag vill kunna somna i dina armar varje kväll och vakna bredvid dig varje morgon. Och någon gång, om många år, vill jag se hur våra barn ser ut. För är det någon jag skulle kunna leva ett helt liv med, är det någon som är så lik mig själv.

(Och förresten älskar jag dig, massor. Det är också ett bra argument.)