Tjugotredje skärvan.

Jag har den där obehagliga känslan av att jag gör saker för andra.

Det är trots allt inte som att jag bryr mig om mat, sömn, skola, träning, andning.


Jag tror inte att jag vill vara med längre. Jag är trött på det. Trött på att vara del av ett liv de kallar mitt, som jag inte lever för min skull utan för deras. Cette vie, elle m'ennuyer. Trop.
Je vais évanoir encore un fois. Peut-être, cette fois, je vais réussirai.