fredag, november 24, 2006

Trettiofjärde skärvan.

Det är så jobbigt att gråta.
Framför allt när man inser att de som skulle kunna klappa en på huvudet är jättelångt bort. Och att alla de man kunde vända sig till för länge sedan faktiskt har egna liv att ägna sig åt nu.

2 Comments:

Blogger Nyllet said...

Det kan tyckas vara en kall och olycklig värld vi lever i, men så är inte fallet. Det finns alltid någon som kan klappa dig på huvudet.

11:42 em  
Anonymous Anonym said...

Jag kanske inte är den bäste av huvudklappare, men säg till om jag behövs, för jag gillar som du vet inte när du är ledsen.

10:44 fm  

Skicka en kommentar

<< Home